Liza Linnea Ström

Att jag är sämst i världen på att blogga är nog rätt sant…Men nu får det istället bli en otroligt lång summering av två veckor på två helt olika ställen. Dock börjar jag med den första veckan…

Så, den 14 januari packade vi två bilar fulla med allt mellan himmel och jord och åkte till ett beachhouse i Whangamata. Där mötte vi upp kusinfamiljen och tillsammans skulle vi dela på ett hus i en vecka. Det var större än vad jag väntat mig, och jag kan tala om att jag inte tycker om blått mer efter att ha bott här i en vecka!

Under hela denna veckan gjorde vi massa saker. Första dagen hade vi barnkalas bland annat. Emma fyllde fyra år och trots att kalaset bestod av 2 tjejer och resten pojkar gick det helt okej bra. Det roliga var att många av pojkarna inte ville äta tårtan eftersom ”det var en tjej tårta”. Tyckte jag var lite gulligt.

Detta är vittbröd, med lite smör och strössel på. En typisk grej som barn älskar på barnkalas här i nya zeeland....

Dagarna såg för det mesta likadana ut. Vi åkte till stranden på morgonen, åkte hem vid lunch, barnen hade en lite vilostund och sen gjorde vi något kul på eftermiddagen/kvällen. Var det inte lek o stoj vid vattnet igen så var det att vandra upp till ett vattenfall, eller ha massa vänner över på middag och ha grillkväll.

Jag hade min obligatoriska promenad med Gwen varje eftermiddag (för att få lite ensamtid) och ja, lek o stoj 24tim om dygnet!

Väl hemma på söndag var det bara att packa om en liten väska och åka till flygplatsen för att hämta pappsen!

Den resan tar jag dock nästa gång, jag har för mycket att göra. Två veckors tvätt ska tvättas, plus att jag måste städa övervåningen och få i mig något att äta.¨

I eftermiddag kommer min kontaktperson på besök och har med sig två svenska ”buddies” (som hon så fint uttryckte sig) från STS! Organisationen som jag åkte med från Sverige, så då kan det inte se ut som ett bombnedslag direkt…

Dessutom skiner solen så jag ska försöka hinna med en promenad där imellan också. Jösses.

Precis efter att jag bloggat igår säger Matt att vi inte har något vanligt internet här ute utan ett ”svin dyrt internet”. Så jag lovade att inte vara inne mer än 20min. Det vill säga, något långt blogginlägg blir det tyvärr inte.

MEN idag har jag i alla fall sett mitt första riktiga vattenfall i mitt liv!

Bilder får ni se sen, någongång.

Mer intressantare blir det inte. Nu sitter jag barnvakt, får inte igång TVn, det vill säga att jag inte kan kolla på film, och filmerna på datorn har jag sett tusen gånger.

Så det är väl bara till att sova då antar jag? Helt okej för jag är dödstrött.

Imorgon är det redan onsdag, tack och lov! Och halva veckan är gjord.

söndag kommer sakta men säkert mot mig. Och OJ vad jag längtar.

Nu åter till Glee. Får väl se när vi hörs nästa gång! Tjingeling.

HEJ JAG LEVER!

Får bli ett snabbt inlägg för 1. jag är salongsberusad 2. jag vill spela spel 3. jag vet inte hur mycket internet jag har.

SÅ en snabb update  i alla fall:

Beachhouset är faaantastiskt gulligt. Inte alls sprillans nytt och luktar lite fagersanna. Instängt och…mysigt.

Vi har haft supersköna dagar som innebär beachen till 12-1, lunch och sen lekar, barnkalas, middagsbjudningar osvosv. Imorgon är jag dock barnvakt så imorgon kommer det nog en uppdatering till, kom jag på. Skönt då behöver jag inte ta allt nu.

Jag har typ växt fem meter i hjärnan på dessa dagar. Jag dricker kaffe varje morgon, jag har druckit bloody mary, och ja. Jag har bara vuxit.  Så det så.

NU ska jag dricka upp min drink som vi kallar Whangamata. Sommardrink. Vi har strålande väder och allt är bara så himla härligt.

Imorgon får ni en bättre uppdatering (om internet fungerar…höhö). Det lovar jag. Då är jag nog i ett bättre tillstånd.

Back to the game!

Cheers.

Ni vet en sån dag när man verkligen inte vill gå upp ur sängen? En sån dag har jag idag. Men jag måste, i alla fall om 40min. För idag ska vi ju åka till Whangamata och dedär beachhouset. Kommer säkert bli en intressant vecka, Och har jag internet lovar jag att uppdatera!

Igår var det fredagen den 13:onde och det märktes nästan. Oturens dag.

Barnen var på ett extremt konstigt humör och både jag och Jo hade tusen saker att förbereda inför idag så vi var också på lite konstigt humör.

Vändningen kom när jag åkte in till köpcentret här i närheten och bestämde mig för att gå på thailändsk massage. Hade jag skrivit detta igår hade jag skrivit ”men gud, varför har inte sagt till mig att gå på det förut?” men jag hade ångrat mig idag. Nacken är helt öm och huvudvärken är värre än någonsin. Massage ska väl i och för sig inte vara skönt…

I alla fall, Tjejen som masserade knäckte, tryckte så jag förmodligen blev blå i ansiktet och vände o vred o konstaterade att min nacke inte var att leka med.  Jag har bestämt mig för att ge det en chans till, tror jag. För jag kände mig trots allt liiite bättre igår.

Mina knutar SKA gå bort och min huvudvärk SKA gå bort. Så är det bara!

Nu ska jag kura ner mig 30min till innan det är dags att gå upp.

Och idag är det nästan bara en vecka kvar tills pappa kommer. Härligt!

Ha det så bra så hörs vi söndagen den 22januari om jag inte har internet.

PUSS

Poff sa det och så var torsdagen över.

Sjukt rolig dag. På förmiddagen var vi + kusinfamilj+ en extra unge+ en annan familj + två hundar vid en flod som man kunde bada i. Det plaskades och kastades svart sand lite här ett bra tag. Förstår inte hur man kan tycka det är KUL att bada i iskallt vatten. Japp, jag ÄR en badkruka.

På eftermiddagen tog vi det sjukt lugnt vilket passade mig helt perfekt, eftersom jag då hann med allt jag lovat Jo att göra och dessutom ta det lite lugnt.

Och nu sitter jag här, med en öl i handen för att fira mitt 4 månaders förhållande med Nya Zeeland. Jag och Jo har girlsnight och ser att det ligger massa go mat i köket så jag kan tänka mig att det blir något gott. Tur,  för jag är hungrig.

Idag är det i alla fall 10 dagar kvar tills pappa kommer, och 22 dagar tills sommarlovet är över. Massa roligt att se fram emot. Att räkna ner dagar till nästa äventyr har nästan blivit som en hobby. Att sommarlovet är över är kanske inget äventyr men skönt ska det bli. Lite normala dagar och inte tre skrikande ungar 24tim om dygnet.

Ska bli så skönt så!

Och för er som missat det (läs; alla syskon) så kommer jag hem 1 maj. Planet landar i Götlaborg den 1 maj. Förlängt äventyr, Love it!

PUSS

Bara för att ni inte fått en bild på länge kan ni ju få se min fina tavla! :)

Ajaj, jag missade totalt att skriva igår.

Så det får bli ett morgoninlägg innan jag går upp till dom små liven.

Igår hann vi med en hel del faktiskt. Jo och mormorn skulle på begravning så jag hade alla tre cirkus hela dagen. Vi hade waterfight på trädgården, morning tea nere på fortet, vi var på biblioteket och bytte böcker, köpte glass och där imellan spelades det en himla massa monopol!

På kvällen åkte jag in till stan för att fika. Riktigt mysigt även om jag var hur inställd på som helst att prata svenska och när jag kom dit fanns en tysk med. Så det var bara att ställa om hjärnan igen.

Kom hem och slocknade på en sekund.

Idag har jag och NZ månadsdag. Fyra månader. Känns helt sjukt. Fyra månader sen jag lämnade Sverige?! Jag kan knappt tro det. Förstår inte att det var så längesen och jag förstår inte heller hur dagarna bara springer med långben steg förbi mig.

Det är svårt att njuta när det går sådär fort.

Jag skulle behöva en liten vägbula så att jag kan stanna till, gråta en stund och inse hur bra jag har det.

”You don’t know what you got, till you’re missing it alot”, Ni vet.

Nu är det dags att kila upp, jag hörde allt hur dörren smälldes igen där nere vilket betyder att minst två ungar är vakna.

Sov så gott!

Pussilago

Detta var fyra månader sen...can't believe it!

Efter att ha kollat igenom alla andras bloggar var det dags att uppdatera min.

Vet ni vart jag sitter? I MIN egna säng. Det är så skönt så jag nästan dör. Dörren min är stängd, så jag hör inte några barnskrik. Och helt plötsligt så försvann huvudvärken. Märkligt.

Det har vart några lite för intensiva dagar och LITE (bara en aning) för mycket skrik och panik för mina små öron vilket har orsakat en konstant huvudvärk. Tacka vet jag öronproppar.

Herrejösses vad jag klagar men ljudnivån som uppstår när det dessutom ekar i huset är helt fantastiskt hög. Never again please.

Det är så skönt att sitta i min egna säng att jag nästan glömt av vad jag gjort idag. Ännu bättre är orden min hostmum sa till mig innan jag gick upp. ”You can sleep in tomorrow”. Fantastiskt sköna ord. Så imorgon tänker jag ligga o dra mig till i alla fall nio. Jag ska ju ändå vara själv med barnen hela eftermiddagen imorgon.

Nog om det, Idag har vi vart på en långpromenad där jag fick bära Sam på axlarna lite för länge. Tackar för den träningsvärken och den nackspärren jag kommer ha imorgon!

Sen gick vi och badade (läs; barnen) och sen var det lunch, en promenix till och sen var det bara till att åka hem. Himla skön dag faktiskt. Solen har vart framme och då mår man alltid extra prima ballerina.

Nu tänker jag sova sova säng säng säng. På momangen.

Pussilago

Jag skrev ett hyfsat långt inlägg tidigare idag, men av någon anledning måste jag tryckt på kryss istället för bock.

Sånt händer.

Ibland låter det som om jag svävar på moln. Igår lät det som om himlen ramlade ner. Idag har det nog varit lite någonstans mittimellan. Jag tror jag måste göra åt något åt mina humörsvängningar. Men vad?

Grejen är att jag datorn bidrar så himla mycket till det. Jag tror jag har kommit till en ”hemlängtar” period och sitter jag vid datorn ser jag ju allting. Så därför sitter jag inte här lika mycket. Så enkelt var det problemet löst, nästan i alla fall! Och jag som lovade mig själv att bli mer positiv…Vad bra det gick med det!  :)

Idag har vi hunnit med en hel del faktiskt.

Vi har försökt vara duktiga och åkt till biblioteket, som tyvärr var stängt. Så istället åkte vi och åt lunch på en supermysig båt som ”nästan låg i vattnet” som Jacob så fint sa.

Sedan åkte vi hem, tog oss en liten tupplur och sen gick vi ner och badade. JAG hoppade till och med i plurret. Himla skönt. Finns det något bättre än när man blir sådär klibbig av saltvattnet?

Nu ikväll har vi bara spelat massa spel. Jag har gått runt med öronproppar i för de kändes som om alla skrek och huvudvärken bara växte. Allt vatten sen Sydney måste ha runnit ur öronen eller något. Tacka vet jag öronproppar! Personen som uppfann det borde få nobelpris.

Så nu är det dags att stoppa in öronpropparna igen och krypa till kojs.

Nattinatti!

Jag skriver, suddar, skriver, suddar och skriver och suddar.

Förstår inte hur alla ”stora bloggare” alltid har något att skriva om!

(för ja, jag försöker ju verkligen vara en stor bloggare)

Idag är det redan 8 januari. Vi kom hit till Opua och mormorn igår eftermiddag och då var det bara rena slödagen. Idag fick jag sova ut vilket inte gick sådär värst bra. Vid åtta vaknade jag av barnen och försökte somna om vilket var omöjligt trots öronpropparna i. Gick upp, åt frukost, och fixade och donade. Vid tolv blev jag körd till Pahia där Amandah och Nanna var på besök. Hur skönt som helst att träffa dom, speciellt eftersom jag inte träffat Amandah sen…jagvetintenär.

Vi åt på ett mysigt café och blev sittandes där ett himla bra tag. Mycket att ta igen med andra ord.

Sen skulle de ta bussen hem och jag fick skjuts av bussgubben en liten bit vilket var otroligt snällt eftersom regnet öste ner.

Min hostmum är helt förtvivlad över att vädret är så dåligt och varje gång det regnar säger hon ”This is not summer!”.

Jag hoppas veeerkligen att vädret blir bättre snart för jag är fruktansvärt trött på regn.

Dock ser jag den blåa himlen just nu och solen skiner för första gången på hela veckan. Hoppas på bättre imorgon så man kan göra sig redo inför beachhouset nästa vecka!

Det var iallafall ungefär min dag. I korthet. Och ytterligare ett otroligt tråkigt blogginlägg men mycket roligare är det inte just nu. Jag förstår inte varför jag alltid får hemlängtan när vi åker till Opua. Det händer ju aldrig hemma i Kumeu.

Men nu vet ni i alla fall att jag lever och det är ju huvudsaken.

Puss och kram

Om man hade kunnat ta kort på lukt och känsla, så hade ni fått världens bildbomb nu.

Jag lever liksom lite på rosa moln, trots att det inte alls har vart en sån där bra dag.

Jag har dessutom precis målat naglarna och kan inte sluta kolla på dom. Kanske för att det är första gången sen jag åkte från Sverige som jag faktiskt bryr mig om mig själv på utsidan av kroppen. Smink och tighta kläder är LITE överskattat på denna sidan av jorden. I alla fall om man jobbar som AuPair.

Klockan är kvart i sju och ute ser det ut som om den är tre på eftermiddagen. Vi har öppnat upp alla fönster och dörrar i hela huset och ändå går vi runt o suckar och stönar, torkar oss i pannan och svettas som om vi åkt vasaloppet.

Min innetemp visar 26,9 grader. På riktigt. Och mitt rum har legat i total skugga hela dagen. Ni kan ju tänka er hur det är i dom soliga delarna av huset. Fast ändå så är det lite mysigt. Det känns som om en typisk sommarkväll i Sverige och man sitter ute på gräsmattan, har grillat, dricker lite vin och klagar på alla mygg. Ingenting går upp emot en svensk sommar, trots allt.

Den dåliga dagen blev iallafall mycket bättre när Erica berättar att visumet är fixat och hon inte längre är en illegal jävel som försöker snika sig till jobb. Skönt. Dessutom var Alex Schulmans blogg extra rolig att läsa idag. Tänk va lite som kan göra en människa glad. Jag svävar liksom på rosa moln tack vare två små personer och några ynka ord.

Dagen har annars rullat på, gästerna åkte vid tolv och sen har vi bara tagit det lugnt, vart i parken och vart på ett besök hos farbror doktorn med Jake. Han fick en sticka i foten som inte var liten inte.

Imorgon bär det förmodligen uppåt i landet. Det har vart lite tråkigheter så det kanske blir framflyttat. Jag hoppas det blir framflyttat. Vill sova i min säng några nätter till. Den är så löjligt skön.

Juste, det måste jag säga också. Sarah berättade sina bästa stunder 2011. Och ja, avskedsmiddagen för mig i Fagersanna var faktiskt en sjukt speciell kväll. Den läggs till i listan. Sen skrev hon även Sophia men hon lär sig något nytt varenda dag så hon kommer finnas på min lista varje år! Min lilla prinsessa. Jag vet redan vad jag ska ge dig när du fyller fem. Hoho.

På rosa moln svävar jag omkring och njuter av alla vackra ting och jag tänker aldrig mer komma ner jag tänker stanna här, för evigt evigt evigt.

http://www.youtube.com/watch?v=uv2PK-fUwoE

Pappa kommenterade i ett inlägg att jag säkert längtade efter ishallen och att springa runt nolhaga. Svar: Nej.

Däremot fick jag spring i benen idag och bestämde mig nu på kvällskvisten för att ge mig ut på en runda. Det luktar svensk sommar ute och solen håller på att gå ner.  En helt perfekt kväll för att springa.

Men jag kom dock inte längre än 15min bort innan luften bara plötsligt tog slut. Dock kom jag på mig själv med att tänka ”jaja alla människor är inte gjorda för att springa. Jag är nog mer en promenad tjej”. Optimist, javisst! Men OJ vad skönt det var att jag insåg det nu och inte om ett tag, så slipper jag tänka mer på det.

Välkommen, nya positiva Liza.

En sak jag verkligen lärt mig här på Nya Zeeland. Att vara optimistisk och inte se så negativt på allt. Kanske för att alla nya zeeländare och australiensare kör efter ”äh, det löser sig” och dra på trissor, oftast så gör det faktiskt det. Så nu jäklar gör vi. Det lööööööser sig.

Vad annars har jag gjort idag? Städat som en gnu innan några gäster kom hit som ska sova här ikväll. De sitter ute och dricker vin men jag känner inte för att vara social och dessutom kände jag mig bara ivägen så nu sitter jag istället och knaprar kolakakor och julkola som kom i ett paket idag från mammsen. Julgodis har seriöst aldrig smakat godare! Annars har det inte hänt alls mycket. En helt vanlig dag, nästan.

Annars rullar allt på. Jag har insett att år 2011 kommer bli svårt att slå men har bestämt mig för att göra mitt bästa. I Sydney bestämde vi oss för att tänka ut det bästa som hände 2011. Men det var helt omöjligt för mig. Jag kan inte välja en sak. Körkortet, Studenten, och flytten hit ligger i och för sig på topp tre. Men jag kan nog komma på tusen saker/kvällar/händelser till. De är dock bara grädden på moset (varför säger man så? Grädde och mos går ju ändå inte ihop)

Men bara för att det är lite kul då, vad var det bästa som hände er 2011, familjen??

Ha en fantastisk dag. Och glöm inte, det löööööööser sig!

Pussilago!

Sydney.

Eller nej, kanske först: Hej jag lever och jag lever livet alldeles för mycket!

Sydney var så jäkla bra så det finns inte. Jag kan nu säga mission completed till kanske tre av mina drömmar, och det känns så otroligt skönt.

Så vad har vi gjort?

Vi har vart på den berömda Bondi Beach. Jag som kollat på Bondi Rescue cirkus tusen gånger var i extas att äntligen få stå med mina egna fötter på stranden och titta på alla proffssurfare. Dock var det inte så många proffssurfare utan det var bara en fullsmockad strand. Livvakterna fick jag i alla fall se och de såg precis ut som på tv.

Vi har vart framför operahuset och tagit sjuttioelva tusen bilder, vi har åkt bil över Harbour Bridge (två gånger för att vara exakt). Vi har ätit svensk kebab pizza med kebabsås (vilket smakade gudomligt) och vi har även besökt Manly beach som också är heelt underbar.

Det känns meningslöst att sitta o skriva om varenda dag för det skulle ta mig tusen år, men nyårsafton kan jag dra i alla fall.

Vi gick upp tidigt för att hinna med så mycket som det bara gick. Så därför blev det en trip till Bondi på förmiddagen/eftermiddagen där vi bara låg och njöt av livet. Att det var 31 december kändes helt overkligt. Trodde aldrig jag skulle fira nyår i 30grader värme.

Sedan åkte vi i alla fall hem för att duscha, ta en powernap och göra oss fina inför kvällen.

Vi mötte upp våra andra kompanjoner för att ta oss till något ställe där vi kunde sitta och ha picknick samtidigt som vi drack vår Cosmopolitan (på box…). För att få den bästa platsen i Sydney på tolvslaget så var man tvungen att vara i vissa områden och dessutom hade man behövt köa från nio på morgonen. Ingen av oss kände för det så vi satte oss i Hydepark och hade en mysig picknick. Jag älskade verkligen allt med Sydney men herregud, alla dessa regler om vad man inte fick göra och göra gjorde oss skogstokiga!

Runt elva tog vi oss i alla fall in till operahuset för att i alla fall försöka få en bra plats. Vilket vi också fick! Nedräkningen började och sen sköts det raketer hej vilt. Vill man se något häftigt på nyår så ska man i alla fall vara i Sydney. Jag kan inte ens beskriva hur det var! En sak som är säker är att jag iallafall kommer besöka Sydney mer än en gång till i mitt liv. I ♥ Sydney!

Nu sitter vi hemma igen efter mycket om och men. På hemvägen blev vi stoppade och fick sitta på immigrationsverket i två timmar då det blivit struligt med Ericas visum. Men inne i Nya Zeeland är vi igen och det är huvudsaken!

2012 har även börjat och alla dessa nyårslöften säger jag bara. Jag har så himla många att det kommer bli en utmaning att försöka hinna med allt. Bilder på Sydneyresan kommer när jag har energi till att lägga in dem.

Nu ska jag hänga upp tvätten och sen är det dags för mig och Erica att nana. Ska bli skönt att krypa ner i en nybäddad säng.

Hoppas att ni har haft en lika bra nyårsafton som jag hade! Gott nytt år :)