Liza Linnea Ström

Idag har fyra personer frågat mig om jag ofta har hemlängtan. Jag har svarat nej alla fyra gångerna. Skulle någon frågat mig nu skulle jag säga att jag var beredd på att sätta mig på nästa plan hem.

Jag har verkligen haft en fantastisk dag. Det har vart fullt ös och det har verkligen vart KUL. Men det roliga tog slut runt sex tiden när hela världen bara gick under, av en minigrej.

I detta jobbet får man verkligen tänka på vad Grynet alltid sa; Ta ingen skit.

Men så ibland så rinner bara bägaren över och all skit man får höra blir femton extra slag i ansitket.

Många där hemma tror ju ofta att allt här borta är toppen toppen för att jag bara skiver när det är kalas bra. Jag vet att jag ofta svävar på moln, Men just nu kan jag faktiskt erkänna, även om det tar emot, att jag är så jävla ledsen och hade gjort vad som helst för en jävla liten kram just nu. För ja, detta jobbet ÄR toppen. För det mesta. Men ibland, ibland är det så sjukt jävla ensamt så det finns inte. Och då har jag inte det som ni har där hemma, ni kan bara ringa någon på eran mobil, ni kan bara ta bussen/bilen/cykeln till närmaste och få den där kramen. Jag hade gjort vad som helst för att kunna ha den möjligheten just nu.

Och det värsta är att jag just fick en sån här kväll just idag. På alla hjärtansdag.

Fan vad jag tycker synd om mig själv just nu. Men det får man göra ibland, hoppas jag.

God natt.