sön 19 feb.
Back in business. Nästan i alla fall. söndag kväll vilket betyder tillbaks i Kumeu vilket betyder ny lång jobbvecka imorgon vilket betyder den traditionella söndagsångesten.
Den liksom kommer bara, uppstår från ingenstans. Vare sig man vill eller inte!
Mitt mål får nog bli att skaffa mig ett jobb jag tycker är så pass roligt att det trycker ner ångesten så mycket att den inte känns.
Helgen i alla fall, har haft en himla massa ingredienser i sig. Skratt, tårar, sura miner, glada miner, arga miner, super glada miner… You name it! Annars har det mest vart soffhäng och en och annan kaffe på starbucks.
Imorgon har jag ungefär bara 10 veckor kvar. Jag kan inte tro det. Nej, jag sitter inte och räknar ner riktigt än. Det kommer verkligen bli sjukt många känslor när man sätter sig på planet hem. Och idag när Jo berättade att de fått nys om en ny tysk aupair som är redo att komma hit när jag lämnar blev jag helt tom.
Äh, onödigt att tänka på det nu. 10 veckor kvar och de ska utan tvekan bli dom 10 bästa veckorna. Så är det bara. Det har jag bestämt.
Nu tickade klockan extremt fort och jag är faktiskt lite trött.
See you later aligator, don’t forget your toiletpaper!
Go och gla, kexchoklad!
3cm åkte av och håret känns nu friskare än någonsin!
